J

Jag ställer frågor som alla vägrar svara på, jag får en karta, men vet inte vilken väg att gå. Min själ vill iväg härifrån, en fånge länge nog, ska världen vara så? 

*Varning för ett patetiskt inlägg*

Inatt är det en "sånhär" natt, en riktig PMS-natt, där alla känslor är så extremt överdrivna och de är helt omöjliga att ens försöka kontrollera. Ensamheten väckte mig ur min skönhetssömn vid midnatt och jag kunde inte somna om. Jag började tänka. Tänka på mitt liv, min livssituation och samhället jag lever i.

Jag loggar in på facebook och ser några nytaggade bilder på mig själv och jag bryter ihop totalt, tårarna rinner okontrollerat från kinderna och jag  vet inte vart jag ska ta vägen. Fäller ihop datan för jag gillar inte det jag såg. Anledningen till att jag började gråta var för att bilderna var så fula, nej, bilderna var inte fula. JAG var den fula, jag såg äcklig ut. Fet och äcklig. Ful, riktigt jävla ful.

Det är jävligt hemskt när jag tänker efter, att man kan vara så extremt elak mot sig själv, att man ens kan tänka så. Eller så har man bara en förmåga att vara 100% helt ärlig.

Är det sant att jag är så ful att man behöver gråta när man ser mig? -Nej, det vet jag att jag inte är. Folk brukar inte gråta när de umgås med mig, de brukar snarare skratta.

Kanske är det så att de skrattar istället för att gråta åt min fulhet? -Nej, så vet jag att det inte heller är. Jag kan vara ganska bra på att vara rolig, bjuder gärna på mig, så det är inte utseendet det handlar om.

Jag får ofta höra komplimanger över mitt utseende, att jag har fina ögon, stora/fina bröst, fint ansikte osv. Helt random folk har kommit fram på stan och velat ha mitt nummer, gett mig komplimanger, blickar ect.

Varför kan jag inte bara sluta vara så patetisk utan istället lyssna på vad de säger, ta åt mig och se glad ut? -Jag vet faktiskt inte.

Eller jo, egentligen så vet jag svaret. Det är mestadels min mamma och systers fel. När två såppas betydelsefulla personer konstant förklarar för en hur ful, äcklig, misslyckad och oälskad man är så blir man inte så jävla kaxig. Det tar en verkligen hårt och jag vet inte riktigt hur man ska skydda sig ifrån det.

Samhället gör det inte heller så mycket enklare. Där har de skapat en liten idealmänniska som är heeeeeeeeeelt omänsklig, och alla som inte passar in i den, (det vill säga alla), de duger inte och ska ändra sig. Det är lätt att säga att man inte bryr sig, men alla behöver någon form av bekräftelse, och att få så otroligt mycket emot en som säger att man inte duger är inte det trevligaste. 

Men jag ska vinna, i swear to God i will. Jag VET att jag är så jävla älskad, jag har så många människor bakom mig som jag älskar och som verkligen finns där för mig. De skulle inte funnits där om jag var helt värdelös och helt,,finner inte ens ordet för det. Och vet ni vad, jag bryr mig inte ens. 

När jag började skriva detta inlägg så skrev jag med tårar i ögonen, över att jag mådde så jävla dåligt över mig själv. Nu gråter jag igen, fast av en helt annan anledning. Jag är inte blind, jag ser vad jag har. Jag behövde bara bli påminnd om det. 

Jag älskar er.

 

Susanna Fisk

20 maj 2012 21:40

Älskar dig med! <3 Du vet vad jag tycker men kan alltid säga det igen, du är vacker! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hahaha, angående inlägget inatt så måååste jag berätta vad som nyss hände! Pågrund av inatt så skolkade jag idag, var verkligen inte på humör för att gå ut, så låg för mestadels i min säng och kollade på Hem till midgård. Men så ikväll så var jag så ...

Malin Lucia Johansson, har jag sagt att jag älskar dig? Att jag saknar dig så mycket att det gör ont i mig? Att jag önskar att du var mig närmare och att vi var mer delaktiga i varandras liv?    Du betyder mer för mig än vad jag kan förklara med ...

Haha, nej..    VALBOOOORG! Jag har fan taggat sönder idag! Vaknade tidigt också, så klockan nio var jag på gymmet och körde ett hårt träningspass.. Känns bra, kommer få ut mycket av dagen^^ Planer för denna dagen, ska skriva detta inlägget, idi...

Hehe, hittade en liten text som jag skrev för några månader sedan, kommer inte ihåg att jag skrev den, men det var lite kul att läsa igenom den.. Lägger ut den här så ni kan läsa den, ta den inte allt för seriöst      Jag vill bara säga att det ä...

FÖRLÅT! Egentligen behöver jag inte säga förlåt, det är ju inte så att jag bloggar för er, utan mer för att få ut mina tankar och funderingar. Men jag vill ju självklart att folk ska läsa och gärna kommentera, så jag skäms ändå lite över min otroli...