Malin Lucia Johansson, har jag sagt att jag älskar dig? Att jag saknar dig så mycket att det gör ont i mig? Att jag önskar att du var mig närmare och att vi var mer delaktiga i varandras liv? 

Du betyder mer för mig än vad jag kan förklara med ord. Ända sedan jag flyttade ifrån dig så har vi kommt ifrån varandra fysiskt, men ändå närmare psykiskt. Vi kan samtala lättare, öppna oss för varandra på ett helt annat sätt och vi vet att vad som än händer så kommer vi alltid att finnas där för varandra. Det mesta vi har gått igenom har vi gjort tillsammans och kan därmed förstå varandra bäst på det sättet.

Du är den av oss som alltid har sprungit liite långsammare än mig, varit liite starkare, och varit liite osmartare men ändå liite finare. Vi är så otroligt olika till våra personligheter och vi går inte alltid ihop. Det finns stunder då jag nästan har velat döda dig så mycket som du har gått mig på nerverna. Gjort mig så oerhört förbannad och bara har velat försvinna, och jag är helt övertygad om att jag har fått dig att känna det samma.

   Men anledningen till att vi har kunnat hata varandra såppas enormt är att kärleken är så stark att det ibland blir outhärdligt. Inget kan exictera utan det andra. Det betyder att två olikheter kan inte finnas utan den andre, och det är samma med oss. Vi kan inte finnas utan varandra. 

Jag älskar dig.

Jag saknar dig så att det gör ont.

Jag önskar att du var mig närmare och att vi var mer delaktiga i varandras liv.